Jag sitter och försöker komma på vad jag ska göra av resten av kvällen, kommer fram till att det inte blir någonting annat än det jag gör just nu - sitta vid datorn och surfa runt. Spenderat hela dagen ute i solen. Promenad med finaste Avliflickan på Djurgår’n. Hon får alltid ned mig på jorden - när jag svävar iväg och inte vet vart jag är på väg. Som när jag går och väntar på någonting men inte riktigt vet vad - då sätter hon namn på vad det är. Tack för det - tack för dig. Så nu bestämmer jag mig igen. Bestämmer mig för att lyssna på den där lilla rösten inuti mig som skrikit sig så hes att hon nästan inte hörs längre. Hon som säger: “Du vet ju vad du vill? Så vad håller du på med ?!” Jag vill fortsätta skriva om det vackra - om saker som får mig att le - utan att tänka - leendet som i smyg gör att jag njuter av att vara den jag är och att se det jag ser omkring mig. Att våga se framtiden på ett annat vis än bara genom hur man har det med jobb och pengar. Kunna vara framåt i mina tankar, försvinna i dagdrömmarnas värld och låta mig själv stanna där och inse att det är mänskligt. En del drömmar finns för att bli verkliga och andra finns för att se framåt då tiden står still. Söndag, älskade, hatade söndag. Nu möts vi igen.