Jag har en förmåga att vara överförtjust och livrädd på precis samma gång. Har fjärilar i magen samtidigt som jag känner mig helt yr på ett jobbigt sätt. Paralyserad, omskakad. Ängslig. Rastlös. Tänker på morgondagen. Resten av veckan. Helgen. Påskhelgen. Sommaren. Allting snurrar runt, runt, runt.  Prestationskrav och lättnadskänslor kör om varandra. Och tvivlet. Tänk om. Jag undrar om jag väljer en annan väg denna gång? Jag undrar om jag börjat gå rätt väg? Och bla bla bla. Men oftast är det enkla, det bästa.

Om det är rätt, är det lätt. Och lätt är rätt.